onsdag 2 september 2015

015

Fy vad jag saknar dig. Mer för varje dag. Jag skäms nästan över det. Jag vill inte sakna dig så mycket. Det var ditt jobb att träffa mig, inget mer. Du kanske inte ens ville göra det, du kanske inte tyckte om mig alls. Men en gång sa du faktiskt att du är inte ens i närheten av att vara trött på mig. Det var när jag var hos dig i ungefär två timmar, när du gick snabbt fram och tillbaka och jag var så arg. Jag höll för öronen och ville absolut inte höra vad du hade att säga, för då var du dum och jag hatade dig. Sen gick du bredvid mig genom den långa korridoren, ner för trappan och ut i kylan där poliserna väntade. Du hade en randig tröja.

Jag skriver så mycket om dig, och det är aldrig tillräckligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar