288

Det var så roligt att ha mina vänner på besök. Vi åt på Burger King och sjöng högt i bilen. Vi satt på golvet i mitt rum och drack te, lekte med Cosmo och pratade om allt möjligt. Det var skönt att bli distraherad från all skit som pågår i huvudet för ett tag. Men trots att jag hade kul så dränkte det mig på all energi och redan när vi skjutsade dem till stationen så mådde jag dåligt och ville bara gråta. När jag kom hem så tvättade jag kläder och sov lite. Kvällen var rätt jobbig, jag mådde inte alls bra och trots nattpersonalens försök att muntra upp mig så satt skiten kvar i huvudet. Och eftersom jag sa att jag ville skada mig så ville inte personalen låta mig vara själv, så han satt på fåtöljen i mitt rum tills jag somnade. Vilket jag tycker var bra, men den destruktiva sidan av mig ville hellre hitta på dumheter.
Idag mår jag inte så mycket bättre, ringde till mamma och sa att jag vill åka hem (mest för att distrahera mig). Vi åkte och handlade först, jag köpte tre tröjor och min syster köpte lite grejer jag behövde, inklusive nya hörlurar. Sen åkte vi hem och där gjorde jag inte särskilt mycket. Min katt sprang fram till mig och gosade lite precis innan jag skulle åka. Har kommit tillbaka till boendet för en stund sen och försöker fortfarande att distrahera mig med nånting. Snart är det mat (men jag har ingen aptit), efter det ska jag städa och duscha, och kanske tvätta lite kläder om tvättstugan är ledig.

Livet är inte mer intressant än så.
Jag skulle kunna skriva mer om vad som händer med mig, om skiten i huvudet men jag tror inte att någon skulle ens förstå vad fan det är jag skriver om, då allting är bara... kaos. Jag gillar inte det ordet men jag kan inte komma på nåt annat.

287

Nu sitter jag i mitt rum och bara väntar. Väntar på att mamma ska komma hit så vi kan åka till apoteket och handla lite, och sen åka till Västerås och hämta min bästa vän och hennes pojkvän som ska sova över här! Är ganska rastlös och har mer energi just för att de ska komma hit. Vi kommer sitta på golvet och dricka te, leka med Cosmo, och sitta och röka och prata om allt. En av mina favoritpersonal jobbar natt idag så det blir trevligt att han ska få träffa dem. Igår kväll var lugn, jag hade lite ångest men det var verkligen inte lika starkt som det annars brukar vara. Somnade tidigare än vanligt, med lite musik i bakgrunden som var på hela natten.

Nattpersonalen, som ska jobba inatt, har berättat att han har suttit och läst på om ångest och självskadebeteende för att kunna förstå mig mer och försöka hjälpa mig. Och det tyckte jag var så otroligt snällt av honom. Att han på sin fritid faktiskt läste om det för att kunna hjälpa mig.

Annars så går det bra att bo här. Alla är snälla och omtänksamma. Hustomten (som personalen kallar den äldsta som bor här) ler alltid och tackar när jag ger honom en påse med tomma flaskor och burkar han kan panta, häromdan tände han alla lampor när jag satt och läste så att jag kunde se bättre. En annan frågar om jag vill ha sällskap när jag röker, och idag bytte vi ut cigaretter. En som är lite äldre frågar alltid vid matbordet om jag vill ha nåt att dricka, och flyttar på maten så att jag kan lägga upp det på min tallrik.
Personalen är snälla och roliga, de retas och skämtar (på ett bra sätt) och det känns inte alltid som att de jobbar här, det känns mer som att de är släkt på besök. Och alla älskar Cosmo.
Jag känner verkligen att jag har hamnat på ett bra ställe. En bra mellanlandning, från att bo hemma till att bo själv. Jag vet inte hur länge jag kommer att bo här, men tanken är att jag ska göra det tills jag kan klara mig i en egen lägenhet, kanske med lite hjälp men inte lika intensiv längre.

Jaja. Nu ska jag ut och röka och vänta på mamma.

286

Dagarna går, långsamt och smälter dessutom ihop så jag vet aldrig vad det är för dag. Ångesten kommer varje kväll, i större eller mindre attacker. Tvångstankarna simmar runt i hjärnan och jag kan inte låta bli att lyda dem, som en vältränad hund. Personalen suckar förtvivlat och frågar hur de kan hjälpa mig, men den frågan kan jag inte svara på. Idag har jag iallafall smsat boendestödet (hon jobbar här men är mest på hembesök så det är inte ofta man ser henne här) och frågade om hon har en stund för att prata imorgon, och hon ska komma vid 11. Jag känner bara att jag behöver prata med henne, inte för att jag inte litar på de andra i personalen, men för att hon har nog mest erfarenhet "av såna som jag".
Jag känner hur ångesten smyger sig på, en klump i halsen och hög puls. Kroppen blir så svag att jag ibland inte orkar sitta upp. Vissa stunder, ibland på dagen men mest på nätterna, när ångesten kväver mig och det enda jag vill är att sluta andas, önskar jag att det fanns en larmknapp i mitt rum. För jag har velat skrika efter hjälp flera gånger men aldrig vågat, betongväggarna är så tjocka att mitt skrik skulle knappt höras.
Cosmo brukar lägga sig vid mitt huvud och spinna högt när jag har ångest eller bara mår dåligt. Och bara det gör att allting känns en liten bit lättare.
Jag har slutat skriva så mycket, men jag ritar och läser.

Och nu är ångesten här.

285

Häromnatten fick jag en rejäl panikattack som slutade med dumdumdumheter. Har ångest varje kväll, rädd och osäker på hur varje natt kommer sluta. Har iallafall börjat kunna be om medicin när jag börjar känna att det kryper i kroppen och hjärtat börjar slå snabbare.
Idag har jag skaffat en ny katt, en kattunge på fem månader som jag döpte om till Cosmo (eller ja, mamma hittade på namnet).
Ändå är jag ledsen och gråter, ändå kommer ångesten som en smäll på käften trots att jag varje kväll vet att det kommer bli så.

284

Upp och ner och upp och ner, igen och igen och igen.
Ångest äter upp mig, bit för bit. Snart finns det inte mer av mig den kan äta upp. Och vafan händer då?

283

Jag mår dåligt. Katten fick åka hem igår, för hon ville ut hela natten och morgonen, och när jag försökte gå med henne i koppel så lyckades hon dra sig ur det och personalen hjälpte mig att fånga henne igen. Så igår var en jobbig dag, men jag försökte göra det bästa för katten. Fyllde inte i några papper, får göra det med min kontaktperson på fredag då hon ska jobba till 18.

Igår kväll satt jag och pratade med nattpersonalen, hon är snäll men jag känner inte att jag kan prata med henne om sånt som är jobbigt. Nåja.

Idag har det svängt mycket i humöret, tankarna är jobbiga och jag vet inte hur jag ska stå ut. Nu sitter jag på golvet i mitt rum och väntar på andra nattpersonalen. Får prata med honom om allt det jobbiga och hoppas att det hjälper och att natten inte slutar med mer dumheter. Imorgon ska jag städa och duscha för på fredag kommer en av mina bröder med sin familj hit. På måndag ska jag till läkaren, så vi får se vad han säger.

282

Nu har jag varit på boendet sen i fredags. Alla säger hur fint jag har gjort det i rummet. Personalen och de andra boenden är trevliga och jag trivs. Idag har katten fått flytta hit också. Hon gömde sig bakom min säng i flera timmar men nu på kvällen gick hon fram. Jag lyckades sätta ett halsband på henne, så imorgon om hon inte är lika rädd, ska vi lämna rummet och se om de andra vill hälsa på henne.
Jag har mest legat i sängen och kollat på film, de första kvällarna när jag var ute och rökte fick jag sällskap av nattpersonalen, som nu har nog blivit min favorit här. Han berättar roliga historier och jag har lärt honom spela skip-bo, och så sa han att nästa gång han jobbar så ska han fixa mina ögonbryn med tråd (något jag har faktiskt alltid velat testa, haha).
Väntar på att få ett kylskåp och ett medicinskåp, och så ska vi fixa wifi (just nu använder jag internetdelning från mobilen, annars så har jag massor med filmer på en hårddisk, och internet på mobilen så det räcker för mig). Imorgon ska jag fylla i massa tråkiga men nödvändiga papper, och min terapeut kanske kommer på besök då hon ska på möte med personalen här.
Nu ska jag försöka hitta nånting att göra tills jag får min sömnmedicin.